Wäinö Aaltonen och Åbo

Wäinö Aaltonen (1894–1966) är en av Finlands mest kända skulptörer. Hans historia börjar i Åbotrakten, och staden kom att spela en central roll framför allt i början av hans karriär.

Wäinö Aaltonen var en aktiv gestalt i det finska kulturlivet. I sin ungdom var han en experimentell och reforminriktad modernist, senare i livet blev han en kraftfull och ibland omstridd kulturpersonlighet. Hans namn kom så småningom om att förknippas permanent med Åbo, när hans konst och arkivmaterial utgjorde grunden för Åbo stads konstmuseum Wäinö Aaltonens museum.

Barndom och ungdom i Åbotrakten

Aaltonen föddes i den lilla kommunen Karinais den 8 mars 1894. År 1902 flyttade familjen till ön Hirvensalo utanför Åbo, där han tillbringade sin barndom. Han gick i folkskola i Åbo och avslutade sin skolgång 1907.

Den unge Aaltonen studerade vid Konstföreningens ritskola i Åbo från 1910 till 1915. Till lärarna hörde bland annat Victor Westerholm och Santeri Salokivi. Vid sidan av sina studier deltog han i Hirvensalo ungdomsförenings verksamhet, målade programomslag och idrottade i Turun Riento och Turun Weikot. De tränade vännerna var goda modeller för hans tidiga kroppsstudier och senare även för skisser av hjältestatyer.

Vägen till skulptur

Skulptur undervisades inte på ritskolan, men ett ettårigt besök av skulptören Felix Nylund kan ha väckt Aaltonens intresse. Han arbetade som assistent åt Aarre Aaltonen och lärde sig att bearbeta sten som sommarhjälp för stenhuggare på Hirvensalo. Dessa erfarenheter blev avgörande steg på vägen mot hans framtid som en av Finlands mest respekterade skulptörer.

Den unga nationen formar sin identitet

På 1920-talet, när Finland som nybliven självständig nation sökte sin kulturella identitet, trädde Aaltonen fram som en konstnär som kraftfullt uttryckte finskhet. Han hade tidigt nära kontakter med viktiga kulturpersonligheter och betydelsefulla mecenater som bidrog till att etablera hans position inom det finländska konstlivet.

År 1954 deltog Wäinö Aaltonen tillsammans med Tyko Sallinen som Finlands första officiella representanter i Venedigbiennalen, ett viktigt steg för finsk skulptur i världens mest kända konstevenemang. Detta var en tid då finsk konst sökte internationell status.

Wäinö Aaltonen utnämndes till medlem av Finlands akademi 1948 och mottog hedersdoktorat från Lunds universitet (1941) och Helsingfors universitet (1950).

Ett museum växer fram i Åbo

Trots att Aaltonens konstnärsbana började i Åbo var det långt ifrån självklart att museet som bär hans namn skulle grundas här. På 1950-talet köpte han en tomt på Brändö i Helsingfors med planer för en ny ateljé och bostad. Han drömde också om ett eget museum på en naturskön plats omgiven av en park. Bostaden stod klar till julen 1960, men varken ateljé eller museum byggdes.

Åbo tillkännagav museiprojektet på Aaltonens födelsedag den 8 mars 1964, och museibyggnaden ritades av konstnärens son Matti och hans hustru, arkitekten Irma Aaltonen.

Aaltonen donerade sitt omfattande bibliotek, några privata föremål, arkivmaterial och en stor samling av sin konst som grund för museets samling. Trots sviktande hälsa deltog han i utformningen av museet, men fick aldrig se det färdiga museet. WAM öppnades för allmänheten på Åbodagen i september 1967.

Slutet på ett livsverk

Wäinö Aaltonen avled den 30 maj 1966 i Helsingfors. Han begravdes i familjegraven på S:t Marie kyrkogård i Åbo. På graven står hans eget verk Genius Montanus.