Anu Halmesmaa: Odödlighetens mönster
I Anu Halmesmaas verk i soloutställningen Odödlighetens mönster smälter kroppslighet och växtlighet samman, som en återspegling på sambandet och formförändringen mellan människa och natur.
I sin konst strävar Halmesmaa efter att finna en väg mellan människa och natur, i hopp om att förstå sin egen existens och förgänglighet. Med naturens kretslopp som tema bildar verken en helhet som utmanar betraktaren att utforska sitt eget förhållande till livet och döden. Odödlighetens mönster ger inga entydiga svar, utan öppnar upp för reflektion och insikt, men också för att njuta av verkens frodiga former och färgerna som glöder av liv.
Huvudmaterialet i Halmesmaas verk är mdf-skivor, av vilka hon sågar olika former med figursåg. Formerna målar hon med alkydfärger och slipar blanka, vilket framhäver ett spegellikt intryck. I keramikverken använder hon en egen teknik där leran inte bränns utan behandlas med olika glänsande målarfärger samt krom och harts.
Den bärande idén bakom utställningsserien i WAM Kilta Galleri är att bjuda in en skribent eller författare utanför bildkonstfältet att arbeta med konstnären och skriva en text utgående från utställningens tema och de verk som ingår däri. Utställningstexten för Anu Halmesmaas utställning är skriven av Silvia Hosseini, författare, lärare och litteraturjournalist.
Utställningens kurator är Jonni Saloluoma, utställningsamanuens vid Åbo stads konstmuseum. Utställningen stöds av Museiverket.
WAM Kilta Galleri
Medan renoveringen och tillbyggnaden av WAMs museihus pågår, kan museets utställningar ses i Kilta Galleri i Konstens hus.
Besök
Konstnären Anu Halmesmaa
Anu Halmesmaa (f. 1981) är bildkonstnär från Åbo. Halmesmaa arbetar med skulptur, grafik, måleri och installation. Halmesmaa utexaminerades från Åbo ritskola 2006 och från Bildkonstakademin i Helsingfors 2010.
Avtal
Om du är rädd för döden är du rädd i onödan, för döden finns inte. Det finns bara ett universums materia, som cirkulerar, sönderdelas, komprimeras igen och antar en ny form. Just nu har den din form, just nu har du äran att representera livet. När tiden är inne skyndar nedbrytare och leddjur till hjälp, så att din kropp får omfamna markens skikt. Och när tiden kommer antar materialet en annan gestalt och du får en ny form. ”Titta, smällglim!” säger någon, och där är du, känslig och tjock. Där är du: som en ödla, en id, en havsanemon, en steglits och som törnbuske. Ett med en vippa och en karpell, fiskfjäll och hörntänder. Aspens blad glimmar i solen som paljetter. Detta är ett avtal som vi fötts till att följa: döden finns inte. Det finns bara ett universums medvetande, som ständigt cirkulerar. Det skiner just nu i dig, bleknar, hittar en ny riktning och blir klarare igen. Din rådighet är nu violens rådighet, den hittar sin väg mot ljuset genom en spricka i asfalten. Din målmedvetenhet är igelkottens målmedvetenhet. Den kilar längs bergväggen, glider långsamt ner, fnyser till och klättrar upp igen. Alla dina färdigheter finns i luften – som kärrsångarens sång, i flyktens och störtdykningarnas osynliga skiss. Just nu har svalorna äran att representera livet. De har iver och kunskap om himlen: med stjärnornas läge och jordens magnetfält som vägvisare flyger de högt, lägger sig att vila på molnen och återvänder först när morgonen gryr. – Silvia Hosseini
